23/7 -09 Min 45-årsdag!
Ja, så fyller man då 45 år.
Jag känner mig som 37 fortfarande.
Blir nog aldrig äldre.
Jag fick en ny digitalkamera av Ronny. En röd och grann en!
Den har en sån stor display, så blinda kan se den. Nu slipper jag använda mina glasögon jämt när jag ska fotografera.
Här kommer ett par smakprov frå den nya kameran.
Det är ett avblåst träd vid Styggforsen i Dalarna.
Här är det stora fallet i Styggforsen.
Visst blir det fina bilder av kameran? Jag är ju ingen expert på att ta foto. Men jag är nöjd!
Min kära Mor var den enda som ringde mig. Verkar som om jag blivit bortglömd av resten av världen.
Det kändes lite sorgligt, faktiskt. Ledsamt.
Ja, jag vet om att jag är dålig på att höra av mig, jag med. Så jag fick väl bara igen.
Tänkte mycket på min avlidna Mormor. Hon brukade ge mig ett stort fång med rosor varje år jag fyllde. Mörkröda, var dom.
Kom på mig själv med att tänka: Konstigt att Mormor inte har ringt!
Men hon har ju varit död i 12-13 år nu!
Ja, vad knasig man kan bli.
Ronny och jag gjorde, som ni ser på bilderna, en utflykt till Styggforsen.
Och det BLEV styggt!
Vädret var emot oss hela tiden. Det regnade.
Och när vi körde därifrån, så åkte vi till Jutjärns Kalkbrott.
Ni ser en bild här.
Det är en GIGANTISK grop!
När vi varit där, så regnade det inte.
Så vi bestämde att vi skulle åka tillbaka till Styggforsen och plåta och filma lite.
Men se, när vi kom dit, började det att ösregna IGEN'!!
Jädra skit!
Så vi åkte hem istället.
Jag la lite Tarot för en väninna och sen blev det sent.
Vi åt middag klockan tio på kvällen!!
Ronny fixade med filmerna som han hade lyckats ta under dagen. Och det tog tid.
Jag satt bredvid och höll på att trilla omkull av trötthet!
När vi sen la oss, orkade jag inte läsa , utan somnade direkt!
Inte likt mig, inte!
Ja, det var min 45:e födelsedag och det var bara Ronny och Mor som förgyllde den.
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
Jag känner mig som 37 fortfarande.
Blir nog aldrig äldre.
Jag fick en ny digitalkamera av Ronny. En röd och grann en!
Den har en sån stor display, så blinda kan se den. Nu slipper jag använda mina glasögon jämt när jag ska fotografera.
Här kommer ett par smakprov frå den nya kameran.
Det är ett avblåst träd vid Styggforsen i Dalarna.
Här är det stora fallet i Styggforsen.
Visst blir det fina bilder av kameran? Jag är ju ingen expert på att ta foto. Men jag är nöjd!
Min kära Mor var den enda som ringde mig. Verkar som om jag blivit bortglömd av resten av världen.
Det kändes lite sorgligt, faktiskt. Ledsamt.
Ja, jag vet om att jag är dålig på att höra av mig, jag med. Så jag fick väl bara igen.
Tänkte mycket på min avlidna Mormor. Hon brukade ge mig ett stort fång med rosor varje år jag fyllde. Mörkröda, var dom.
Kom på mig själv med att tänka: Konstigt att Mormor inte har ringt!
Men hon har ju varit död i 12-13 år nu!
Ja, vad knasig man kan bli.
Ronny och jag gjorde, som ni ser på bilderna, en utflykt till Styggforsen.
Och det BLEV styggt!
Vädret var emot oss hela tiden. Det regnade.
Och när vi körde därifrån, så åkte vi till Jutjärns Kalkbrott.
Ni ser en bild här.
Det är en GIGANTISK grop!
När vi varit där, så regnade det inte.
Så vi bestämde att vi skulle åka tillbaka till Styggforsen och plåta och filma lite.
Men se, när vi kom dit, började det att ösregna IGEN'!!
Jädra skit!
Så vi åkte hem istället.
Jag la lite Tarot för en väninna och sen blev det sent.
Vi åt middag klockan tio på kvällen!!
Ronny fixade med filmerna som han hade lyckats ta under dagen. Och det tog tid.
Jag satt bredvid och höll på att trilla omkull av trötthet!
När vi sen la oss, orkade jag inte läsa , utan somnade direkt!
Inte likt mig, inte!
Ja, det var min 45:e födelsedag och det var bara Ronny och Mor som förgyllde den.
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
20/7 -09 Mitt "nya" liv börjar i dag
Ja, mitt "nya" liv börjar idag.
Har gått med i Viktklubb.se på Aftonbladet.
Hoppas, genom det, att jag ska bli bättre på att äta.
Klockan är sju och det regnar som fan. Men jag ska strax gå ut och gå min 4 km powerwalk. Man kan bara bli blöt! Det är ju bara VATTEN, så det torkar ju igen.
Ett uppvak i natt vid 4-tiden. Men jag åt INGET!
Det var för mörkt för att gå ut då, annars hade jag gjort det. Bara för att få det gjort!
Ja, vilken jävla plåga det kan vara med motion!
I morse VAR det en plåga med motionen!
Det ÖSREGNADE ju!
Men jag gick ut och kom hem blöt som en hund.
När jag varit inne i stan och handlat och var på väg hem. Så tänkte jag; Vilken BRA bil jag har!
Och när jag tänkt det, så började det ryka mellan ratten och rattstången!!
Kvickt som tanken letade jag upp en parkeringsplats och slog av motorn. Såg då också, att helljuset var på hela tiden. Det gick INTE att släcka!
Ringde i panik till Ronny och han sa att det var bara att köra på hem.
När jag kommit hem och han hjälpt mig in med varorna, så plockade han isär bilen lite.
Det var någon kortslutning i blinkersarmen, eller hur man nu säger.
Vi åkte in till stan igen med Ronnys bil och åkte till TVÅ olika skrotar, men dom hade INGA sådana på lager.
Det VISSTE jag väl för fan! Jag brukar ju ha otur!
Men Ronny var inte den som var den, inte.
Han satte sig vid köksbordet och pillade isär mojängen och gjorde något. Och NU fungerar det som ett klockverk igen!
Ja, vad han kan!
Jag brukar säga, att det han INTE kan, är inte LÖNT att kunna!
Så där sparade jag mellan 200 och 1500 (för en ny) kronor tack vare att Ronny kan sina saker!
*smack* i pannan ska han ha som tack!
Tack för idag!
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
Har gått med i Viktklubb.se på Aftonbladet.
Hoppas, genom det, att jag ska bli bättre på att äta.
Klockan är sju och det regnar som fan. Men jag ska strax gå ut och gå min 4 km powerwalk. Man kan bara bli blöt! Det är ju bara VATTEN, så det torkar ju igen.
Ett uppvak i natt vid 4-tiden. Men jag åt INGET!
Det var för mörkt för att gå ut då, annars hade jag gjort det. Bara för att få det gjort!
Ja, vilken jävla plåga det kan vara med motion!
I morse VAR det en plåga med motionen!
Det ÖSREGNADE ju!
Men jag gick ut och kom hem blöt som en hund.
När jag varit inne i stan och handlat och var på väg hem. Så tänkte jag; Vilken BRA bil jag har!
Och när jag tänkt det, så började det ryka mellan ratten och rattstången!!
Kvickt som tanken letade jag upp en parkeringsplats och slog av motorn. Såg då också, att helljuset var på hela tiden. Det gick INTE att släcka!
Ringde i panik till Ronny och han sa att det var bara att köra på hem.
När jag kommit hem och han hjälpt mig in med varorna, så plockade han isär bilen lite.
Det var någon kortslutning i blinkersarmen, eller hur man nu säger.
Vi åkte in till stan igen med Ronnys bil och åkte till TVÅ olika skrotar, men dom hade INGA sådana på lager.
Det VISSTE jag väl för fan! Jag brukar ju ha otur!
Men Ronny var inte den som var den, inte.
Han satte sig vid köksbordet och pillade isär mojängen och gjorde något. Och NU fungerar det som ett klockverk igen!
Ja, vad han kan!
Jag brukar säga, att det han INTE kan, är inte LÖNT att kunna!
Så där sparade jag mellan 200 och 1500 (för en ny) kronor tack vare att Ronny kan sina saker!
*smack* i pannan ska han ha som tack!
Tack för idag!
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
18/7 -09 Ätstörning - börjar förlika mig
Skiter i vikten!
Nu är det klart att jag har en ätstörning, säger de som "kan".
Ja, jag inser det själv med, till viss del. Men samtidigt så tycker jag att jag har allt under kontroll.
Visst får jag matfrosseridagar, men dom är jag så van vid när jag har PMS, så det har blivit en del av mitt liv.
De har för sig att skicka mig till en ätstörningsenhet, men det vette fan om jag kommer att gå till. Kanske EN gång, för att höra det jag redan vet.
Nej, låt mig leva i min tjocka värld och slåss med kilona själv. Låt mig vara IFRED!
Är man bipolär så har man ingen "gråzon" att vara i. Det är svart eller vitt.
Likaså om man är hypermanodepressiv, så är man obotlig optimist! När man är hyper, förstås.
Nu till något annat!
MC har det blivit två gånger sen Ronny fick semester för en vecka sen.
Den ena turen var 19 mil lång och den andra 21,1 mil lång. Med den bedrövelsen att man fick ont i röven!
Det är bara att träna bort!
Vi ska till Ronnys Farföräldrar någon dag och det är ca 32 mil fram och tillbaka. Men vi kommer givetvis att rasta lite då och då, för jag MÅSTE få röka! Annars kan jag bli ilsken, minsann!
Och kaffe lär vi ha med oss så vi håller oss alerta. Inte är det som att köra bil, inte!
Nu är det ostadigt väder IGEN, så vi vet inte när det kan bli att vi åker.
Och någon semester lär det inte heller bli. Inte ens en kort jävla sån!
Som vanligt, med andra ord.
Fan, man känner sig låst, ju!
Ja, nu har vi ingen marsvinsvakt heller. För dom har flyttat från byn. Så det är en av anledningarna. Inte kan vi lämna dom små liven ensamma, mer än över dagen.
Motionera har det inte blivit mycket av heller. Ja, några dagar med 4 km powerwalk. Men sen blev jag SÅ jävla trött om mornarna, så jag skippade det. Annars har jag varit ute och gått klockan fyra. Och sen lagt mig igen.
Ja, vart ska det bära hän med mig?
Jag har blivit SÅ jädra trött av mig!
Tappat gnistan?
Ja och vart fan hittar jag den igen?
Ja, jag är bitter på mig själv. Har ingen självkänsla kvar och självförtroendet är kört i botten.
En vandrande Dunderklump känner jag mig som!
Nä, just nu - fy fan för livet!
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
Nu är det klart att jag har en ätstörning, säger de som "kan".
Ja, jag inser det själv med, till viss del. Men samtidigt så tycker jag att jag har allt under kontroll.
Visst får jag matfrosseridagar, men dom är jag så van vid när jag har PMS, så det har blivit en del av mitt liv.
De har för sig att skicka mig till en ätstörningsenhet, men det vette fan om jag kommer att gå till. Kanske EN gång, för att höra det jag redan vet.
Nej, låt mig leva i min tjocka värld och slåss med kilona själv. Låt mig vara IFRED!
Är man bipolär så har man ingen "gråzon" att vara i. Det är svart eller vitt.
Likaså om man är hypermanodepressiv, så är man obotlig optimist! När man är hyper, förstås.
Nu till något annat!
MC har det blivit två gånger sen Ronny fick semester för en vecka sen.
Den ena turen var 19 mil lång och den andra 21,1 mil lång. Med den bedrövelsen att man fick ont i röven!
Det är bara att träna bort!
Vi ska till Ronnys Farföräldrar någon dag och det är ca 32 mil fram och tillbaka. Men vi kommer givetvis att rasta lite då och då, för jag MÅSTE få röka! Annars kan jag bli ilsken, minsann!
Och kaffe lär vi ha med oss så vi håller oss alerta. Inte är det som att köra bil, inte!
Nu är det ostadigt väder IGEN, så vi vet inte när det kan bli att vi åker.
Och någon semester lär det inte heller bli. Inte ens en kort jävla sån!
Som vanligt, med andra ord.
Fan, man känner sig låst, ju!
Ja, nu har vi ingen marsvinsvakt heller. För dom har flyttat från byn. Så det är en av anledningarna. Inte kan vi lämna dom små liven ensamma, mer än över dagen.
Motionera har det inte blivit mycket av heller. Ja, några dagar med 4 km powerwalk. Men sen blev jag SÅ jävla trött om mornarna, så jag skippade det. Annars har jag varit ute och gått klockan fyra. Och sen lagt mig igen.
Ja, vart ska det bära hän med mig?
Jag har blivit SÅ jädra trött av mig!
Tappat gnistan?
Ja och vart fan hittar jag den igen?
Ja, jag är bitter på mig själv. Har ingen självkänsla kvar och självförtroendet är kört i botten.
En vandrande Dunderklump känner jag mig som!
Nä, just nu - fy fan för livet!
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
8/7 -09 Sex varje morgon 5 dagar i veckan
Ja, vikten och måtten struntar jag i för tillfället.
Har lyckats komma ifrån att väga mig varje dag nu.
Detta på grund av att jag var hos läkare förra veckan för min icke-viktnedgång.
Har kämpat SÅ hårt i TVÅ års tid nu! Men inget händer. Jag hoppar upp coh ner 2-4 kilo med Furix. Och så ska det INTE behöva vara!
Var då hos läkare och de tog (äntligen!) hormonprover på mig. Både för att se om jag är i för-klimakteriet och så tog dom prov på könshormoner. Vidare tog dom sänkan, leverprover - vilka var bättre, men inte bra - njurprover som var bra och blodsockret.
Jag hade 6,9 i blodsocker och sköterskan sa att det var bra för att ha ätit. MEN jag hade INTE ätit något! Bara druckit två koppar kaffe, så det VAR på fastande mage! Då skrev hon ett meddelande till läkaren och såg bekymrad ut. Det ligger på 7 och mer om man har diabetes.
Ingen läkare har tittat på proverna än, för hormonproverna var inte färdiga.
Har känt mig väldigt törstig, trött och svettats floder, även när det inte varit varmt och är vattensvullen jämt.
Mysko!
I helgen var vi ute på motorcyklarna. Det var en dag då det inte regnade.
Men när vi kommit halvvägs till ingenstans (vilket innebär en runda ut i Dalarna och hem igen), så såg vi molnen börja torna upp sig mörka och hotfulla.
Vi körde fort hem!
Putsade av cyklarna. Och precis när vi var färdiga med det, kom de första regndropparna!
Fort in med cyklarna och sen in. Och DÅ började det att ösregna! Det var en störtskur som inte var av denna världen!
Sen dess har vi inte brummat något.
Nästa vecka börjar Ronny sin semester. HÄRLIGT!
För det första, så kan vi åka MC när vi vill och jag SLIPPER städa till marsvinen på en HEL månad! Semester för mig!
Nu gör jag det fem dagar i veckan, så gör Ronny det på helgerna. Det blir slitsamt till slut och ett jädra MÅSTE!
Inget kul!
Jag har fått en ny bekantskap i Kiruna. I-L, döper vi henne till. Vi "möttes" på en sida som heter matdagboken.se.
Hon är COOL!
INGA hämningar, där inte! Hon har SÅ mycket energi och orkar så mycket!
Hon motionerar mycket, genom promenader. Och hon har en LITEN hund, som inte hinner med henne riktigt när hon går. *fniss*
Så ibland så måste hon bära vovven.
Vi har daglig kontakt och hon berättar så mycket skoj!
JAG har slutat att promenera, för mitt knä tolerar inte det. Kan inte gå med stödskena i två kilometer, inte. Det gör för ont.
Och så har jag FRUKTANSVÄRT ont i fingrarna/händerna, men det har ju inte med promenaderna att göra. utan mitt dagliga leverne. Är glad att jag, med nöd och näppe, kan göra kaffe. Alltså bära kaffekannan och fylla på termosen. Att sätta locket/korken på termosen gör jävligt ont! För då vrids fingrarna ju.
Varje morgon stiger jag upp klockan sex. Fem dagar i veckan.
Ronny väcker mig, genom att snällt smeka mig på benen och fötterna, liksom masserar mig vaken. Och så säger han så sött: Darling (eller älskling) kaffet är serverat vid datorn.
Inte kan man neka till det!
Men minst tre mornar av fem, så håller jag på att trilla omkull i soffan av trötthet. Spiller nästan ut mitt kaffe!
Marsvinen verkar vara lite snuviga. Antagligen för att det blivit så kallt efter den heta värmen.
När det var som varmast, höll Trasan på att dö!
Här ser ni Trasan
Han ligger och myser här. Det var i vintras.
Men i alla fall.
När jag skulle städa till dom, så rörde sig inte Trasan!
Jag puttade på honom, men inget livstecken. Jag blev rädd!!
Jag blev mer hårdhänt, för att få igång honom och efter ett tag så rörde han sig. Han andades tungt och var varm.
Jag var nära till hysteri!
Ronny kom hem. Och jag berättade snabbt som fan vad som hände med Trasan. Visste inte vad jag skulle göra! Det stod stilla i pannbenet på mig!
Jag pratade om isklamparna och Ronny sa; hämta dom blåa där nere då.
Jag sprang ner till frysen där nere och såg INGA blåa frysklampar. Jag skrek upp till Ronny att vi bara hade vita.
Jamen ta dom då! Sa han.
Herreminje, det kvittade väl om dom var vita eller blåa! Bara dom kunde kyla ner marsvinen.
Ronny la isklamparna under fällar under ett papptak som dom har och så tvingade vi in båda där för att få kyla.
Dom la sig till rätta efter en stund. Och efter ytterligare ett tag, så såg vi att de piggnade till!
Dom var räddade!
Så nu är dom lite lätt snuviga. Hoppas att dom inte blir förkylda, för det kan dom också dö av. Aaah, vilket elände!
Dagarna är trista som fanken. Inget händer, så det är därför som jag inte skriver regelbundet mer. Men jag ska försöka skärpa mig!
NÅGOT kan jag väl skriva om!
I varje fall yla över min vikt och min tristess.
Jag sörjer över att Michael Jacksson gått bort. Han var min idol. För han kunde VERKLIGEN sjunga och dansa! Skandalerna struntar jag i!
Ja, det var dagens bikt.
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
Har lyckats komma ifrån att väga mig varje dag nu.
Detta på grund av att jag var hos läkare förra veckan för min icke-viktnedgång.
Har kämpat SÅ hårt i TVÅ års tid nu! Men inget händer. Jag hoppar upp coh ner 2-4 kilo med Furix. Och så ska det INTE behöva vara!
Var då hos läkare och de tog (äntligen!) hormonprover på mig. Både för att se om jag är i för-klimakteriet och så tog dom prov på könshormoner. Vidare tog dom sänkan, leverprover - vilka var bättre, men inte bra - njurprover som var bra och blodsockret.
Jag hade 6,9 i blodsocker och sköterskan sa att det var bra för att ha ätit. MEN jag hade INTE ätit något! Bara druckit två koppar kaffe, så det VAR på fastande mage! Då skrev hon ett meddelande till läkaren och såg bekymrad ut. Det ligger på 7 och mer om man har diabetes.
Ingen läkare har tittat på proverna än, för hormonproverna var inte färdiga.
Har känt mig väldigt törstig, trött och svettats floder, även när det inte varit varmt och är vattensvullen jämt.
Mysko!
I helgen var vi ute på motorcyklarna. Det var en dag då det inte regnade.
Men när vi kommit halvvägs till ingenstans (vilket innebär en runda ut i Dalarna och hem igen), så såg vi molnen börja torna upp sig mörka och hotfulla.
Vi körde fort hem!
Putsade av cyklarna. Och precis när vi var färdiga med det, kom de första regndropparna!
Fort in med cyklarna och sen in. Och DÅ började det att ösregna! Det var en störtskur som inte var av denna världen!
Sen dess har vi inte brummat något.
Nästa vecka börjar Ronny sin semester. HÄRLIGT!
För det första, så kan vi åka MC när vi vill och jag SLIPPER städa till marsvinen på en HEL månad! Semester för mig!
Nu gör jag det fem dagar i veckan, så gör Ronny det på helgerna. Det blir slitsamt till slut och ett jädra MÅSTE!
Inget kul!
Jag har fått en ny bekantskap i Kiruna. I-L, döper vi henne till. Vi "möttes" på en sida som heter matdagboken.se.
Hon är COOL!
INGA hämningar, där inte! Hon har SÅ mycket energi och orkar så mycket!
Hon motionerar mycket, genom promenader. Och hon har en LITEN hund, som inte hinner med henne riktigt när hon går. *fniss*
Så ibland så måste hon bära vovven.
Vi har daglig kontakt och hon berättar så mycket skoj!
JAG har slutat att promenera, för mitt knä tolerar inte det. Kan inte gå med stödskena i två kilometer, inte. Det gör för ont.
Och så har jag FRUKTANSVÄRT ont i fingrarna/händerna, men det har ju inte med promenaderna att göra. utan mitt dagliga leverne. Är glad att jag, med nöd och näppe, kan göra kaffe. Alltså bära kaffekannan och fylla på termosen. Att sätta locket/korken på termosen gör jävligt ont! För då vrids fingrarna ju.
Varje morgon stiger jag upp klockan sex. Fem dagar i veckan.
Ronny väcker mig, genom att snällt smeka mig på benen och fötterna, liksom masserar mig vaken. Och så säger han så sött: Darling (eller älskling) kaffet är serverat vid datorn.
Inte kan man neka till det!
Men minst tre mornar av fem, så håller jag på att trilla omkull i soffan av trötthet. Spiller nästan ut mitt kaffe!
Marsvinen verkar vara lite snuviga. Antagligen för att det blivit så kallt efter den heta värmen.
När det var som varmast, höll Trasan på att dö!
Här ser ni Trasan
Han ligger och myser här. Det var i vintras.
Men i alla fall.
När jag skulle städa till dom, så rörde sig inte Trasan!
Jag puttade på honom, men inget livstecken. Jag blev rädd!!
Jag blev mer hårdhänt, för att få igång honom och efter ett tag så rörde han sig. Han andades tungt och var varm.
Jag var nära till hysteri!
Ronny kom hem. Och jag berättade snabbt som fan vad som hände med Trasan. Visste inte vad jag skulle göra! Det stod stilla i pannbenet på mig!
Jag pratade om isklamparna och Ronny sa; hämta dom blåa där nere då.
Jag sprang ner till frysen där nere och såg INGA blåa frysklampar. Jag skrek upp till Ronny att vi bara hade vita.
Jamen ta dom då! Sa han.
Herreminje, det kvittade väl om dom var vita eller blåa! Bara dom kunde kyla ner marsvinen.
Ronny la isklamparna under fällar under ett papptak som dom har och så tvingade vi in båda där för att få kyla.
Dom la sig till rätta efter en stund. Och efter ytterligare ett tag, så såg vi att de piggnade till!
Dom var räddade!
Så nu är dom lite lätt snuviga. Hoppas att dom inte blir förkylda, för det kan dom också dö av. Aaah, vilket elände!
Dagarna är trista som fanken. Inget händer, så det är därför som jag inte skriver regelbundet mer. Men jag ska försöka skärpa mig!
NÅGOT kan jag väl skriva om!
I varje fall yla över min vikt och min tristess.
Jag sörjer över att Michael Jacksson gått bort. Han var min idol. För han kunde VERKLIGEN sjunga och dansa! Skandalerna struntar jag i!
Ja, det var dagens bikt.
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
3/7 -09 Tillbaka igen!
Vikt: 79,5 kg = - 2,9 kg
***********************************************************************
Hej svejs i lingonlådan!
Det var länge sen vi sågs nu. Jag har inte mått så bra den sista tiden och jag har haft mycket på min agenda. Så det har inte funnits ork att skriva blogg, helt enkelt.
Nu struntar jag i att mäta mig eller stega steg.
Kommer att koncentrera mig på vikten. För den är viktigast för mig just nu. Ja, det har den varit hela tiden. Men på de senaste dagarna har något börjat hända, UTAN att jag behöver ta Furix (urindrivande).
Det jag har gjort, är att jag börjat äta en god tonfiskröra 2-3 gånger per dag. Mättar gott! Och så har jag dragit in på mitt drickande. Då menar jag INTE alkohol! Utan vatten, kaffe och mjölk.
För en läkare sa, att jag dricker FÖR MYCKET om dagarna. När vi la ihop allt jag drack på en dag, så kom jag upp i nästan FYRA liter!
Så de två senaste dagarna har jag inte druckit så mycket, mer än när jag VERKLIGEN är törstig eller kaffesugen. Och det HAR gett resultat!
Inte ens på kvällen väger jag över 80 kg mer!
Jag skriver in allt i Matdagboken.se. En KANONSAJT! Där har man verkligen kontroll och det är KUL att hålla på med den.
Man räknar kalorier där.
Nu ska jag berätta om en fadäs förra onsdagen:
För en gångs skull, skulle jag ut och köra MC alldeles SJÄLV! UTAN Ronny alltså.
Jag skulle åka till C och hälsa på.
Det var stekhett och det var varmt i MC-kläderna.
Jag tog ut MC:n och det gick bra. Den väger dock ca 200 kg.
Sen skulle jag starta den.
Jo, den gick igång.
Men sen stannade den igen!
Men vad faen!
Försökte starta den igen, men den ville inte.
Svetten rann och droppade om mig.
Jag tjirrade så mycket på starten, att jag drog ur batteriet.
*suck och stön*
Fick hämta boostern för att boosta igång batteriet.
Batteriet sitter under sadeln. Så det var lite joxigt.
Satte på minusklämman på minuspolen och la boosterboxen under sadeln. Fick hålla den på plats med höften, för att den inte skulle trilla ner.
Sen fick jag pricka in, så att plusklämman rörde vid pluspolen på batteriet, för den gick inte att klämma fast. För trångt.
Plusklämman fick jag hålla med höger hand.
Hur skulle jag NU kunna starta cykeln?
Jo, med VÄNSTER hand, fick jag ha på HÖGER handtag, där gas och tändning sitter. Och så försökte jag att starta fanskapet igen.
Näää, den ville INTE starta!!
Vad fan brukar Ronny göra när HAN startar min cykel? För det är han som brukar göra det till mig, under tiden som jag låser huset, när vi ska någonstans.
Jag höll på i 45 minuter med att försöka att boosta igång cykeln.
Svetten droppade ner på batteriet, så jag trodde det skulle bli kortslutning.
Gick in och slet av mig MC-kläderna och ringde C och sa att jag inte fick igång eländet. MEN att kommer, gör jag! På MOTORCYKEL!
Jag satte boostern på laddning, för jag tyckte att det fanns lite ström i den.
Sen var det bara att vänta.
Så jag satte mig på altanen och tog mig ett bloss och funderade på vad som kunde vara fel.
Kände på mig att JAG gjorde något fel.
OCH SÅ SLOG DET MIG!!
BENSINKRANEN FÖR FAEN!!!!!
DEN hade jag glömt att öppna!
Detta - till mitt försvar - för att Ronny ALLTID brukar sköta proceduren med att starta min MC.
Fick nya krafter nu.
Men lika våt av svett som en nybadad bebis!
Batteriet var ju uttjirrat, så jag var tvungen att använda boostern i alla fall.
Satte PÅ bensinkranen och satte på boostern och choken.
Och TJOLAHOPP!!
Den STARTADE!!
Svettig som fan, lät jag den stå och puttra när jag sprang in och torkade mig, ringde C och drog på mig MC-kläderna igen.
Ner med boostern i källaren, på sin plats.
På MC-n och iväg!
Jag började inte svalna i skinnet förrän jag kom upp i 90 knyck.
Aaaah, vad det fläktade skönt!!
Inte nog med det....jag HITTADE till C också!!
Jag har ju så OTROLIGT¨dåligt lokalsinne, men det funkade. Fram kom jag!
TÄNK, jag klarade ALLT själv!
Ja, det var en händelserik dag, det. Och SVETTIG!
När jag kom hem, var Ronny redan hemma. Så jag putsade av MC:n och så hjälpte han mig in med den i garaget/boden igen.
Jag hade pratat med honom i mobil när jag kom fram till C och berättat vad som hänt. Han sa direkt: bensinkranen!
Han har skämt bort mig för mycket, min kära älskade!
Men, men. Jag kommer ALDRIG mer att glömma bensinkranen!
Ja, det var allt för idag.
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
***********************************************************************
Hej svejs i lingonlådan!
Det var länge sen vi sågs nu. Jag har inte mått så bra den sista tiden och jag har haft mycket på min agenda. Så det har inte funnits ork att skriva blogg, helt enkelt.
Nu struntar jag i att mäta mig eller stega steg.
Kommer att koncentrera mig på vikten. För den är viktigast för mig just nu. Ja, det har den varit hela tiden. Men på de senaste dagarna har något börjat hända, UTAN att jag behöver ta Furix (urindrivande).
Det jag har gjort, är att jag börjat äta en god tonfiskröra 2-3 gånger per dag. Mättar gott! Och så har jag dragit in på mitt drickande. Då menar jag INTE alkohol! Utan vatten, kaffe och mjölk.
För en läkare sa, att jag dricker FÖR MYCKET om dagarna. När vi la ihop allt jag drack på en dag, så kom jag upp i nästan FYRA liter!
Så de två senaste dagarna har jag inte druckit så mycket, mer än när jag VERKLIGEN är törstig eller kaffesugen. Och det HAR gett resultat!
Inte ens på kvällen väger jag över 80 kg mer!
Jag skriver in allt i Matdagboken.se. En KANONSAJT! Där har man verkligen kontroll och det är KUL att hålla på med den.
Man räknar kalorier där.
Nu ska jag berätta om en fadäs förra onsdagen:
För en gångs skull, skulle jag ut och köra MC alldeles SJÄLV! UTAN Ronny alltså.
Jag skulle åka till C och hälsa på.
Det var stekhett och det var varmt i MC-kläderna.
Jag tog ut MC:n och det gick bra. Den väger dock ca 200 kg.
Sen skulle jag starta den.
Jo, den gick igång.
Men sen stannade den igen!
Men vad faen!
Försökte starta den igen, men den ville inte.
Svetten rann och droppade om mig.
Jag tjirrade så mycket på starten, att jag drog ur batteriet.
*suck och stön*
Fick hämta boostern för att boosta igång batteriet.
Batteriet sitter under sadeln. Så det var lite joxigt.
Satte på minusklämman på minuspolen och la boosterboxen under sadeln. Fick hålla den på plats med höften, för att den inte skulle trilla ner.
Sen fick jag pricka in, så att plusklämman rörde vid pluspolen på batteriet, för den gick inte att klämma fast. För trångt.
Plusklämman fick jag hålla med höger hand.
Hur skulle jag NU kunna starta cykeln?
Jo, med VÄNSTER hand, fick jag ha på HÖGER handtag, där gas och tändning sitter. Och så försökte jag att starta fanskapet igen.
Näää, den ville INTE starta!!
Vad fan brukar Ronny göra när HAN startar min cykel? För det är han som brukar göra det till mig, under tiden som jag låser huset, när vi ska någonstans.
Jag höll på i 45 minuter med att försöka att boosta igång cykeln.
Svetten droppade ner på batteriet, så jag trodde det skulle bli kortslutning.
Gick in och slet av mig MC-kläderna och ringde C och sa att jag inte fick igång eländet. MEN att kommer, gör jag! På MOTORCYKEL!
Jag satte boostern på laddning, för jag tyckte att det fanns lite ström i den.
Sen var det bara att vänta.
Så jag satte mig på altanen och tog mig ett bloss och funderade på vad som kunde vara fel.
Kände på mig att JAG gjorde något fel.
OCH SÅ SLOG DET MIG!!
BENSINKRANEN FÖR FAEN!!!!!
DEN hade jag glömt att öppna!
Detta - till mitt försvar - för att Ronny ALLTID brukar sköta proceduren med att starta min MC.
Fick nya krafter nu.
Men lika våt av svett som en nybadad bebis!
Batteriet var ju uttjirrat, så jag var tvungen att använda boostern i alla fall.
Satte PÅ bensinkranen och satte på boostern och choken.
Och TJOLAHOPP!!
Den STARTADE!!
Svettig som fan, lät jag den stå och puttra när jag sprang in och torkade mig, ringde C och drog på mig MC-kläderna igen.
Ner med boostern i källaren, på sin plats.
På MC-n och iväg!
Jag började inte svalna i skinnet förrän jag kom upp i 90 knyck.
Aaaah, vad det fläktade skönt!!
Inte nog med det....jag HITTADE till C också!!
Jag har ju så OTROLIGT¨dåligt lokalsinne, men det funkade. Fram kom jag!
TÄNK, jag klarade ALLT själv!
Ja, det var en händelserik dag, det. Och SVETTIG!
När jag kom hem, var Ronny redan hemma. Så jag putsade av MC:n och så hjälpte han mig in med den i garaget/boden igen.
Jag hade pratat med honom i mobil när jag kom fram till C och berättat vad som hänt. Han sa direkt: bensinkranen!
Han har skämt bort mig för mycket, min kära älskade!
Men, men. Jag kommer ALDRIG mer att glömma bensinkranen!
Ja, det var allt för idag.
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
