8/7 -09 Sex varje morgon 5 dagar i veckan
Ja, vikten och måtten struntar jag i för tillfället.
Har lyckats komma ifrån att väga mig varje dag nu.
Detta på grund av att jag var hos läkare förra veckan för min icke-viktnedgång.
Har kämpat SÅ hårt i TVÅ års tid nu! Men inget händer. Jag hoppar upp coh ner 2-4 kilo med Furix. Och så ska det INTE behöva vara!
Var då hos läkare och de tog (äntligen!) hormonprover på mig. Både för att se om jag är i för-klimakteriet och så tog dom prov på könshormoner. Vidare tog dom sänkan, leverprover - vilka var bättre, men inte bra - njurprover som var bra och blodsockret.
Jag hade 6,9 i blodsocker och sköterskan sa att det var bra för att ha ätit. MEN jag hade INTE ätit något! Bara druckit två koppar kaffe, så det VAR på fastande mage! Då skrev hon ett meddelande till läkaren och såg bekymrad ut. Det ligger på 7 och mer om man har diabetes.
Ingen läkare har tittat på proverna än, för hormonproverna var inte färdiga.
Har känt mig väldigt törstig, trött och svettats floder, även när det inte varit varmt och är vattensvullen jämt.
Mysko!
I helgen var vi ute på motorcyklarna. Det var en dag då det inte regnade.
Men när vi kommit halvvägs till ingenstans (vilket innebär en runda ut i Dalarna och hem igen), så såg vi molnen börja torna upp sig mörka och hotfulla.
Vi körde fort hem!
Putsade av cyklarna. Och precis när vi var färdiga med det, kom de första regndropparna!
Fort in med cyklarna och sen in. Och DÅ började det att ösregna! Det var en störtskur som inte var av denna världen!
Sen dess har vi inte brummat något.
Nästa vecka börjar Ronny sin semester. HÄRLIGT!
För det första, så kan vi åka MC när vi vill och jag SLIPPER städa till marsvinen på en HEL månad! Semester för mig!
Nu gör jag det fem dagar i veckan, så gör Ronny det på helgerna. Det blir slitsamt till slut och ett jädra MÅSTE!
Inget kul!
Jag har fått en ny bekantskap i Kiruna. I-L, döper vi henne till. Vi "möttes" på en sida som heter matdagboken.se.
Hon är COOL!
INGA hämningar, där inte! Hon har SÅ mycket energi och orkar så mycket!
Hon motionerar mycket, genom promenader. Och hon har en LITEN hund, som inte hinner med henne riktigt när hon går. *fniss*
Så ibland så måste hon bära vovven.
Vi har daglig kontakt och hon berättar så mycket skoj!
JAG har slutat att promenera, för mitt knä tolerar inte det. Kan inte gå med stödskena i två kilometer, inte. Det gör för ont.
Och så har jag FRUKTANSVÄRT ont i fingrarna/händerna, men det har ju inte med promenaderna att göra. utan mitt dagliga leverne. Är glad att jag, med nöd och näppe, kan göra kaffe. Alltså bära kaffekannan och fylla på termosen. Att sätta locket/korken på termosen gör jävligt ont! För då vrids fingrarna ju.
Varje morgon stiger jag upp klockan sex. Fem dagar i veckan.
Ronny väcker mig, genom att snällt smeka mig på benen och fötterna, liksom masserar mig vaken. Och så säger han så sött: Darling (eller älskling) kaffet är serverat vid datorn.
Inte kan man neka till det!
Men minst tre mornar av fem, så håller jag på att trilla omkull i soffan av trötthet. Spiller nästan ut mitt kaffe!
Marsvinen verkar vara lite snuviga. Antagligen för att det blivit så kallt efter den heta värmen.
När det var som varmast, höll Trasan på att dö!
Här ser ni Trasan
Han ligger och myser här. Det var i vintras.
Men i alla fall.
När jag skulle städa till dom, så rörde sig inte Trasan!
Jag puttade på honom, men inget livstecken. Jag blev rädd!!
Jag blev mer hårdhänt, för att få igång honom och efter ett tag så rörde han sig. Han andades tungt och var varm.
Jag var nära till hysteri!
Ronny kom hem. Och jag berättade snabbt som fan vad som hände med Trasan. Visste inte vad jag skulle göra! Det stod stilla i pannbenet på mig!
Jag pratade om isklamparna och Ronny sa; hämta dom blåa där nere då.
Jag sprang ner till frysen där nere och såg INGA blåa frysklampar. Jag skrek upp till Ronny att vi bara hade vita.
Jamen ta dom då! Sa han.
Herreminje, det kvittade väl om dom var vita eller blåa! Bara dom kunde kyla ner marsvinen.
Ronny la isklamparna under fällar under ett papptak som dom har och så tvingade vi in båda där för att få kyla.
Dom la sig till rätta efter en stund. Och efter ytterligare ett tag, så såg vi att de piggnade till!
Dom var räddade!
Så nu är dom lite lätt snuviga. Hoppas att dom inte blir förkylda, för det kan dom också dö av. Aaah, vilket elände!
Dagarna är trista som fanken. Inget händer, så det är därför som jag inte skriver regelbundet mer. Men jag ska försöka skärpa mig!
NÅGOT kan jag väl skriva om!
I varje fall yla över min vikt och min tristess.
Jag sörjer över att Michael Jacksson gått bort. Han var min idol. För han kunde VERKLIGEN sjunga och dansa! Skandalerna struntar jag i!
Ja, det var dagens bikt.
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
Har lyckats komma ifrån att väga mig varje dag nu.
Detta på grund av att jag var hos läkare förra veckan för min icke-viktnedgång.
Har kämpat SÅ hårt i TVÅ års tid nu! Men inget händer. Jag hoppar upp coh ner 2-4 kilo med Furix. Och så ska det INTE behöva vara!
Var då hos läkare och de tog (äntligen!) hormonprover på mig. Både för att se om jag är i för-klimakteriet och så tog dom prov på könshormoner. Vidare tog dom sänkan, leverprover - vilka var bättre, men inte bra - njurprover som var bra och blodsockret.
Jag hade 6,9 i blodsocker och sköterskan sa att det var bra för att ha ätit. MEN jag hade INTE ätit något! Bara druckit två koppar kaffe, så det VAR på fastande mage! Då skrev hon ett meddelande till läkaren och såg bekymrad ut. Det ligger på 7 och mer om man har diabetes.
Ingen läkare har tittat på proverna än, för hormonproverna var inte färdiga.
Har känt mig väldigt törstig, trött och svettats floder, även när det inte varit varmt och är vattensvullen jämt.
Mysko!
I helgen var vi ute på motorcyklarna. Det var en dag då det inte regnade.
Men när vi kommit halvvägs till ingenstans (vilket innebär en runda ut i Dalarna och hem igen), så såg vi molnen börja torna upp sig mörka och hotfulla.
Vi körde fort hem!
Putsade av cyklarna. Och precis när vi var färdiga med det, kom de första regndropparna!
Fort in med cyklarna och sen in. Och DÅ började det att ösregna! Det var en störtskur som inte var av denna världen!
Sen dess har vi inte brummat något.
Nästa vecka börjar Ronny sin semester. HÄRLIGT!
För det första, så kan vi åka MC när vi vill och jag SLIPPER städa till marsvinen på en HEL månad! Semester för mig!
Nu gör jag det fem dagar i veckan, så gör Ronny det på helgerna. Det blir slitsamt till slut och ett jädra MÅSTE!
Inget kul!
Jag har fått en ny bekantskap i Kiruna. I-L, döper vi henne till. Vi "möttes" på en sida som heter matdagboken.se.
Hon är COOL!
INGA hämningar, där inte! Hon har SÅ mycket energi och orkar så mycket!
Hon motionerar mycket, genom promenader. Och hon har en LITEN hund, som inte hinner med henne riktigt när hon går. *fniss*
Så ibland så måste hon bära vovven.
Vi har daglig kontakt och hon berättar så mycket skoj!
JAG har slutat att promenera, för mitt knä tolerar inte det. Kan inte gå med stödskena i två kilometer, inte. Det gör för ont.
Och så har jag FRUKTANSVÄRT ont i fingrarna/händerna, men det har ju inte med promenaderna att göra. utan mitt dagliga leverne. Är glad att jag, med nöd och näppe, kan göra kaffe. Alltså bära kaffekannan och fylla på termosen. Att sätta locket/korken på termosen gör jävligt ont! För då vrids fingrarna ju.
Varje morgon stiger jag upp klockan sex. Fem dagar i veckan.
Ronny väcker mig, genom att snällt smeka mig på benen och fötterna, liksom masserar mig vaken. Och så säger han så sött: Darling (eller älskling) kaffet är serverat vid datorn.
Inte kan man neka till det!
Men minst tre mornar av fem, så håller jag på att trilla omkull i soffan av trötthet. Spiller nästan ut mitt kaffe!
Marsvinen verkar vara lite snuviga. Antagligen för att det blivit så kallt efter den heta värmen.
När det var som varmast, höll Trasan på att dö!
Här ser ni Trasan
Han ligger och myser här. Det var i vintras.
Men i alla fall.
När jag skulle städa till dom, så rörde sig inte Trasan!
Jag puttade på honom, men inget livstecken. Jag blev rädd!!
Jag blev mer hårdhänt, för att få igång honom och efter ett tag så rörde han sig. Han andades tungt och var varm.
Jag var nära till hysteri!
Ronny kom hem. Och jag berättade snabbt som fan vad som hände med Trasan. Visste inte vad jag skulle göra! Det stod stilla i pannbenet på mig!
Jag pratade om isklamparna och Ronny sa; hämta dom blåa där nere då.
Jag sprang ner till frysen där nere och såg INGA blåa frysklampar. Jag skrek upp till Ronny att vi bara hade vita.
Jamen ta dom då! Sa han.
Herreminje, det kvittade väl om dom var vita eller blåa! Bara dom kunde kyla ner marsvinen.
Ronny la isklamparna under fällar under ett papptak som dom har och så tvingade vi in båda där för att få kyla.
Dom la sig till rätta efter en stund. Och efter ytterligare ett tag, så såg vi att de piggnade till!
Dom var räddade!
Så nu är dom lite lätt snuviga. Hoppas att dom inte blir förkylda, för det kan dom också dö av. Aaah, vilket elände!
Dagarna är trista som fanken. Inget händer, så det är därför som jag inte skriver regelbundet mer. Men jag ska försöka skärpa mig!
NÅGOT kan jag väl skriva om!
I varje fall yla över min vikt och min tristess.
Jag sörjer över att Michael Jacksson gått bort. Han var min idol. För han kunde VERKLIGEN sjunga och dansa! Skandalerna struntar jag i!
Ja, det var dagens bikt.
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
Kommentarer
Trackback
