8/6 -09 Plattläggning till grillplatsen
Vikt: 79,0 kg = - 0,5 kg
Magmått: 81 cm = - 2 cm
Steg: 14 693 steg
Motion: Stavgång 2 km och trädgårdsarbete
*************************************************************************
Idag steg både Ronny och jag upp klockan fem. Vi kunde inte sova.
Men jag var trött ändå. Har en SÅDAN oro i kroppen att jag är stel.
När Ronny åkt till jobbet, åt jag frukost.
Satte mig sen vid datorn ett tag, i väntan på att vakna.
Ja och så skulle jag till MB, förstås. Så jag KUNDE inte lägga mig igen.
När jag varit där, så bytte jag om till bikini!
Gick ut och drog arbetshandskarna på mig. Och tänkte: "Nu jädrar ska här fixas!"
Men innan dess tog jag citodon mot värken, både den jag hade och den som skulle komma.
Jag hämtade skottkärra, spade och krattor.
Skottkärran är av den gamla typen - TUNG!
Sen började jag att gräva på den platsen som JAG tyckte skulle vara grillplats till paviljongen.
Ja, Ronny visste om det, förstås.
Och jag grävde och grävde. *pust*
Grävde bort en buske som stod i vägen. Den hade fattat eld om den hade fått stå kvar. Men jag såg sen, att den var helt rotdöd. Så den var rätt enkel att slita upp.
Men alla GRÄSTUVORNA som blev av mitt grävande! Jösses Amalia!
Och när jag kastade tuvorna MISSADE jag givetvis skottkärran åtta gånger av tio!
Extra jobb med att plocka upp dom sen.
Svetten rann och droppade från mig. Men jag gav mig inte.
Jag SKULLE ha det klart tills Ronny kom hem!
Ville visa att jag varit duktig, helt enkelt.
När jag hade grävt och krattat bort tuvor och gräs, försökte jag att få underlaget jämnt.
Men se - det fanns EN sten som jag inte fick upp!
Den välte hela min teori om jämnhet.
Jaja, bara att gräva upp fanskapet.
Satte spaden - vad jag trodde - under stenen. Men det var bara i sidan på stenen jag kom.
Grävde djupare.
Lika där.
Grävde ÄNNU djupare.
Ja, där var nog kanten!
Började bända med spaden och lirka upp stenen.
När jag var färdig, hade jag tagit upp en sten som vägde dryga 15-20 KILO!
Här är den. Jämförd med mitt armbandsur.
DET var tungt!
Jag orkade bara slänga den åt sidan. För till skottkärran orkade jag inte. Ryggen höll på att balla ur.
Så var det klart!
Jämnt och fint - tyckte jag!!
Började lägga stenplattorna. Tre i rad och tre ovanför den raden och sen två plattor.
Men vad fanken??
Dom vippade ju när jag stampade på dom!!
Försökte att jämna bättre med jord under, men det funkade föga.
Ja, nu var jag slapp i hela kroppen. Orkade inte mer!
Hoppade på varje platta, för att få ner dom i jorden och mindre vippande.
Skit samma!!
Det gjorde väl inget om dom vippade lite. Om det regnade ordentligt, så skulle dom sätta sig ändå. Och det var ju bara grillen som skulle stå där.
Städade till grisarna och gav dom mat och sen in och dushade kallt. Skööönt!
Min arma kropp värkte så kolossalt!
När Ronny kom hem, visade jag stolt upp mitt verk.
Han frågade: Har du vattrat plattorna?
Jag: Nä, jag orkade inte, men det kvittar, tycker jag. Det är ju bara till grillen.
Men se!!
Herr perfektionist hoppade i jobbarbrallorna och tog skottkärran, spaden och vattenpasset med sig!
Sen hämtade han grus.
Och jag kände hur jag MULNADE!
JASSÅ, det var inte bra, då???
Jodå, men det är bättre om det är vattrat.
*FNYS*
Jaha, jag har gjort ett dåligt jobb! *sur*
Nejdå, du har ju gjort allt grovgörat. Det ska bara vattras in. Det är en småsak.
Han tog bort alla åtta plattorna och började lägga grus där. Så såg han stenen.
Har DU tagit upp den här stenen??
Ja, det var väl inget med det. Lite tung, därför kom den inte längre, sa jag, lagom nonchalant och med näsan NÄSTAN i vädret.
Det var inte illa gjort!
Då började jag tina upp lite.
Ja, jo, jag förstår att det är bättre att vattra in plattorna. Men dom var så tunga, att jag orkade inte hålla på med dom så länge som jag velat.
Ronny frågade mig om plattorna skulle läggas likadant igen. Jo, det skulle dom, annars hamnar dom utanför slänten.
På en halv timma var allt färdigt och jag med - igen.
Det BLEV bättre med vattrade plattor.
Sen blev det matlagning och TV-tittande.
Jag var mör och trodde att jag skulle somna gott.
Det gjorde jag nog, men jag hade många uppvaknande i natt.
Ett evigt spring till kylen för att dricka kallt vatten.
Givetvis ska jag skrubba plattorna så de blir snygga. För det är plattor sen 1935, så de är nog i stort behov av det. *ler*
Men det blir när det är sol igen och jag kan springa i bikini. Ja, springa var väl och ta i, men GÅ i alla fall. Springa kan inte en Dunderklump! *fniss*
Se, så vattrade och fina de är nu och med grus under! *hrrmm*
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
Magmått: 81 cm = - 2 cm
Steg: 14 693 steg
Motion: Stavgång 2 km och trädgårdsarbete
*************************************************************************
Idag steg både Ronny och jag upp klockan fem. Vi kunde inte sova.
Men jag var trött ändå. Har en SÅDAN oro i kroppen att jag är stel.
När Ronny åkt till jobbet, åt jag frukost.
Satte mig sen vid datorn ett tag, i väntan på att vakna.
Ja och så skulle jag till MB, förstås. Så jag KUNDE inte lägga mig igen.
När jag varit där, så bytte jag om till bikini!
Gick ut och drog arbetshandskarna på mig. Och tänkte: "Nu jädrar ska här fixas!"
Men innan dess tog jag citodon mot värken, både den jag hade och den som skulle komma.
Jag hämtade skottkärra, spade och krattor.
Skottkärran är av den gamla typen - TUNG!
Sen började jag att gräva på den platsen som JAG tyckte skulle vara grillplats till paviljongen.
Ja, Ronny visste om det, förstås.
Och jag grävde och grävde. *pust*
Grävde bort en buske som stod i vägen. Den hade fattat eld om den hade fått stå kvar. Men jag såg sen, att den var helt rotdöd. Så den var rätt enkel att slita upp.
Men alla GRÄSTUVORNA som blev av mitt grävande! Jösses Amalia!
Och när jag kastade tuvorna MISSADE jag givetvis skottkärran åtta gånger av tio!
Extra jobb med att plocka upp dom sen.
Svetten rann och droppade från mig. Men jag gav mig inte.
Jag SKULLE ha det klart tills Ronny kom hem!
Ville visa att jag varit duktig, helt enkelt.
När jag hade grävt och krattat bort tuvor och gräs, försökte jag att få underlaget jämnt.
Men se - det fanns EN sten som jag inte fick upp!
Den välte hela min teori om jämnhet.
Jaja, bara att gräva upp fanskapet.
Satte spaden - vad jag trodde - under stenen. Men det var bara i sidan på stenen jag kom.
Grävde djupare.
Lika där.
Grävde ÄNNU djupare.
Ja, där var nog kanten!
Började bända med spaden och lirka upp stenen.
När jag var färdig, hade jag tagit upp en sten som vägde dryga 15-20 KILO!
Här är den. Jämförd med mitt armbandsur.
DET var tungt!
Jag orkade bara slänga den åt sidan. För till skottkärran orkade jag inte. Ryggen höll på att balla ur.
Så var det klart!
Jämnt och fint - tyckte jag!!
Började lägga stenplattorna. Tre i rad och tre ovanför den raden och sen två plattor.
Men vad fanken??
Dom vippade ju när jag stampade på dom!!
Försökte att jämna bättre med jord under, men det funkade föga.
Ja, nu var jag slapp i hela kroppen. Orkade inte mer!
Hoppade på varje platta, för att få ner dom i jorden och mindre vippande.
Skit samma!!
Det gjorde väl inget om dom vippade lite. Om det regnade ordentligt, så skulle dom sätta sig ändå. Och det var ju bara grillen som skulle stå där.
Städade till grisarna och gav dom mat och sen in och dushade kallt. Skööönt!
Min arma kropp värkte så kolossalt!
När Ronny kom hem, visade jag stolt upp mitt verk.
Han frågade: Har du vattrat plattorna?
Jag: Nä, jag orkade inte, men det kvittar, tycker jag. Det är ju bara till grillen.
Men se!!
Herr perfektionist hoppade i jobbarbrallorna och tog skottkärran, spaden och vattenpasset med sig!
Sen hämtade han grus.
Och jag kände hur jag MULNADE!
JASSÅ, det var inte bra, då???
Jodå, men det är bättre om det är vattrat.
*FNYS*
Jaha, jag har gjort ett dåligt jobb! *sur*
Nejdå, du har ju gjort allt grovgörat. Det ska bara vattras in. Det är en småsak.
Han tog bort alla åtta plattorna och började lägga grus där. Så såg han stenen.
Har DU tagit upp den här stenen??
Ja, det var väl inget med det. Lite tung, därför kom den inte längre, sa jag, lagom nonchalant och med näsan NÄSTAN i vädret.
Det var inte illa gjort!
Då började jag tina upp lite.
Ja, jo, jag förstår att det är bättre att vattra in plattorna. Men dom var så tunga, att jag orkade inte hålla på med dom så länge som jag velat.
Ronny frågade mig om plattorna skulle läggas likadant igen. Jo, det skulle dom, annars hamnar dom utanför slänten.
På en halv timma var allt färdigt och jag med - igen.
Det BLEV bättre med vattrade plattor.
Sen blev det matlagning och TV-tittande.
Jag var mör och trodde att jag skulle somna gott.
Det gjorde jag nog, men jag hade många uppvaknande i natt.
Ett evigt spring till kylen för att dricka kallt vatten.
Givetvis ska jag skrubba plattorna så de blir snygga. För det är plattor sen 1935, så de är nog i stort behov av det. *ler*
Men det blir när det är sol igen och jag kan springa i bikini. Ja, springa var väl och ta i, men GÅ i alla fall. Springa kan inte en Dunderklump! *fniss*
Se, så vattrade och fina de är nu och med grus under! *hrrmm*
Må väl därute!
Med Stjärnljus // Shintaida
Kommentarer
Trackback
